Gratitude!

Publicerat i: November 2014
Här sitter jag i mörkret för mig "själv" ännu en natt, bäbisen i magen sparkar och voltar runt för fullt och det är omöjligt för mig att kunna sova. Adam drar stockar värre än lastbilen han kör på dagarna och Olivia sover fridfullt och stilla i sin säng. Tänk, jag tröttnar aldrig på att sitta och se på henne i lugn och ro. Så himla vacker hon är, helt och hållet min lilla flicka. Jag är så tacksam som får vara hennes mamma och jag vet att det är ömsesidigt. Det finns en slags trygghet i det, att veta att man är en bra förälder som hela tiden strävar efter sitt bästa. Om några timmar när hon vaknar kommer vi att äta frukost och mysa i sängen framför Bolibompa och det finns inget i världen som jag skulle byta mot det! När jag pussar och kramar henne hej då idag på förskolan så vet jag att jag ska "överleva" utan henne i hela 4 dagar från mig, tur att hon är hos världens bästa pappa och att jag vet att hon har det bra där. Men gud så jag saknar henne när hon inte är hos mig, det är en sorg jag aldrig kommer att komma förbi/över.
 
I nästa sekund sitter jag och klappar mig på magen och pratar lite med mitt andra barn som ännu är fött, vilken gåva. Jag fångar nuet och stunden istället för att jaga upp mig och få panik. Känslor som "fan vad trött jag kommer att vara på jobbet imon/idag" finns inte, bara den där rena och skära känslan av tacksamhet infinner sig. Jag har barn som håller mig vaken om natten, lyckost mig!
 
Jag ser ut över en mörk gavleå som ligger stilla och lugn, frosten i gräset ligger som en tunn matta över gården och jag njuter av att jag faktiskt inte kan sova i natt. Jag njuter över att få vara nära mina barn, tack gode gud för min familj som finns där och gör mig stark i de stunder som saknaden är som värst, tack gode gud för att jag valt att bilda familj med en underbar och trygg person som jag har en god relation till och att jag åter igen får uppleva den där kärleken som känns helt oövervinnerlig, tack gode gud för mina barn och för möjligheten att få finnas där som en bonusvuxen för lilla Inez. 
 
I natt är jag tacksam.
 
KRAM och hoppas att ni drömmer sött!
<3