Ja alltså, herrejisses staliga i mäg ocken röra... Hela kalendern känns upp och ner och jag med för den delen.

I tisdags opererades jag och har därför varit "black-out" under tis-fre. Boxpasset i torsdags fick hållas av deltagarna själva (givetvis helt gratis och utan kostnad) då de hellre tränar själva än inte alls. I lördags skulle jag hålla mitt lördagspass så jag var in o kikade i kalendern på fredagkväll och ser att 3 har bokat sig, ok inställt tänker jag då jag fått mail om att färre än 5=inställt! Kl 09.16 får jag ett meddelande på facebook om att det står deltagare utan för passlokalen men ingen ledare kommer, gha! Jag avskyr taskig service och urusel planering... känner mig som ett svin för att jag insett att passet tydligen inte blivit inställt och fattar varken ut eller in, vilket ben ska man stå på när man inte har någon aning. Stackars medlemmar!!! Jag känner fortfarande uruselt dåligt samvete för det. Jag flöd i skorna och rusade dit men då var bara en tjej kvar som körde ett pass i gymet (heja dig!). Fasen på torsdag ska jag genomföra ett roligt, nytt och intensivt pass. Fy så dåligt samvete kan peppa en...

Efter fiaskot i lördags har jag mest haft ont, ont, ont men sen idag har jag känt mig lite bättre och mycket piggare :o). Solen har värmt näsan hela dagen och vi har kört hem en lekstuga till Olivias 2-årsdag. Mormor, morfar, farmor, farfar, gammelmormor, gammelfarmor, faster, mostrar, farbröder, morbröder och kusiner har samlat ihop till en lekstuga till Olivias 2-årsdag. Det var tänkt att den skulle täckas över med presenning tills på tisdag vilket visade sig vara OMÖJLIGT! Istället har vi stängt dörren och håller oss på framsidan så får vi slå en stor rosett på dörren på tisdagmorgon :-).

Föräldrarna har köpt en hög med kläder och ska montera upp en sandlåda till flisan i veckan. Imorgon ska alla förberedelser inför kalaset göras, det ska bakas tårta (så att den gottar till sig över natten) och på morgonen ska den dekoreras. Kakor, bullar, cup-cakes och massor av annat ska bakas och fixas. Imorgon är det sista april (ingen lyckodag för mig då min mormor gick bort den dagen) så jag och Olivia ska gå och kolla på kasen då pappa Daniel ska jobba eftermiddag.

Ikväll fick vi sällskap av svärfar Håkan och Fam Gyllner/Högström vid grillen, trevligt!

Näe nu ska jag mysa med maken och bara njuta av den fina utsikten från soffan, vatten har en lugnande effekt så enkelt är det bara.

KRAM
Ja alltså, herrejisses staliga i mäg ocken röra... Hela kalendern känns upp och ner och jag med för den delen.

I tisdags opererades jag och har därför varit "black-out" under tis-fre. Boxpasset i torsdags fick hållas av deltagarna själva (givetvis helt gratis och utan kostnad) då de hellre tränar själva än inte alls. I lördags skulle jag hålla mitt lördagspass så jag var in o kikade i kalendern på fredagkväll och ser att 3 har bokat sig, ok inställt tänker jag då jag fått mail om att färre än 5=inställt! Kl 09.16 får jag ett meddelande på facebook om att det står deltagare utan för passlokalen men ingen ledare kommer, gha! Jag avskyr taskig service och urusel planering... känner mig som ett svin för att jag insett att passet tydligen inte blivit inställt och fattar varken ut eller in, vilket ben ska man stå på när man inte har någon aning. Stackars medlemmar!!! Jag känner fortfarande uruselt dåligt samvete för det. Jag flöd i skorna och rusade dit men då var bara en tjej kvar som körde ett pass i gymet (heja dig!). Fasen på torsdag ska jag genomföra ett roligt, nytt och intensivt pass. Fy så dåligt samvete kan peppa en...

Efter fiaskot i lördags har jag mest haft ont, ont, ont men sen idag har jag känt mig lite bättre och mycket piggare :o). Solen har värmt näsan hela dagen och vi har kört hem en lekstuga till Olivias 2-årsdag. Mormor, morfar, farmor, farfar, gammelmormor, gammelfarmor, faster, mostrar, farbröder, morbröder och kusiner har samlat ihop till en lekstuga till Olivias 2-årsdag. Det var tänkt att den skulle täckas över med presenning tills på tisdag vilket visade sig vara OMÖJLIGT! Istället har vi stängt dörren och håller oss på framsidan så får vi slå en stor rosett på dörren på tisdagmorgon :-).

Föräldrarna har köpt en hög med kläder och ska montera upp en sandlåda till flisan i veckan. Imorgon ska alla förberedelser inför kalaset göras, det ska bakas tårta (så att den gottar till sig över natten) och på morgonen ska den dekoreras. Kakor, bullar, cup-cakes och massor av annat ska bakas och fixas. Imorgon är det sista april (ingen lyckodag för mig då min mormor gick bort den dagen) så jag och Olivia ska gå och kolla på kasen då pappa Daniel ska jobba eftermiddag.

Ikväll fick vi sällskap av svärfar Håkan och Fam Gyllner/Högström vid grillen, trevligt!

Näe nu ska jag mysa med maken och bara njuta av den fina utsikten från soffan, vatten har en lugnande effekt så enkelt är det bara.

KRAM
Ja det var länge sedan jag var så här nervös faktiskt, idag gäller det! Hoppas att allt ska gå bra med min operation och mitt läkande. Jag har till och med haft sådana där tankar om att jag kanske aldrig mer vaknar upp igen vilket inte känns allt för roligt. Nu vet jag att jag inte är ensam om dessa tankar, många andra som sövs är rädd för samma sak. Jag har ju gjort det här förut men det var sju år sedan nu.

Klart att jag känner respekt inför det faktum att jag gör en estetisk operation, låter mig sövas och utsätter mig för risker. Jag känner mig egoistisk gentemot min dotter och min familj. Men jag vill verkligen det här så nu kör vi och hoppas på det bästa, jag litar på hon som ska operera mig, hon är den bästa om du frågar mig.

Så som ni kanske förstår så försvinner jag från bloggen ett par dagar och återkommer med en rapport om hur allting har gått lite senare på veckan.

Håll tummarna för mig nu att allt ska gå bra är ni snälla...

Var rädda om er så hörs vi i slutet på veckan!

KRAM :-)
Ja det var länge sedan jag var så här nervös faktiskt, idag gäller det! Hoppas att allt ska gå bra med min operation och mitt läkande. Jag har till och med haft sådana där tankar om att jag kanske aldrig mer vaknar upp igen vilket inte känns allt för roligt. Nu vet jag att jag inte är ensam om dessa tankar, många andra som sövs är rädd för samma sak. Jag har ju gjort det här förut men det var sju år sedan nu.

Klart att jag känner respekt inför det faktum att jag gör en estetisk operation, låter mig sövas och utsätter mig för risker. Jag känner mig egoistisk gentemot min dotter och min familj. Men jag vill verkligen det här så nu kör vi och hoppas på det bästa, jag litar på hon som ska operera mig, hon är den bästa om du frågar mig.

Så som ni kanske förstår så försvinner jag från bloggen ett par dagar och återkommer med en rapport om hur allting har gått lite senare på veckan.

Håll tummarna för mig nu att allt ska gå bra är ni snälla...

Var rädda om er så hörs vi i slutet på veckan!

KRAM :-)
Nu är bloggen långsamt uppdaterat och det är faktiskt inte undra på med tanke på att alla mina planer grusas en efter en.

Lillebro fyllde år 16/4, jag skulle opereras 17/4 vilket bokades av i sista sekund pga feber, 18/4 hade mamsen sin födelsedag och igår 19/4 fick jag släcka bränder hela dagen på jobbet (vilket gick lysande egentligen) och sen hämtade jag sötnosen från dagis som var på topphumör... bra så långt. Jag bestämde mig för att STORstäda och putsa fönster, sagt och gjort! Olivia nattades och somnade snabbt. Nu kunde väl inget annat gå fel heller?

Joodå, då vaknar jag imorse av att dottern kräks vid 05-tiden och så fortsattte det fram till 10-tiden, stackars lite kräktes galla och slem och hela kroppen spändes som en liten fiolsträng :o( mammas hjärta!

Nu sitter jag här och hoppas, hoppas, hoppas att inte operationstiden på tisdag 24/4 inte avbokas pga sjukdom!

Men men, idag har dagen ägnats åt jobb hemifrån och lite kundsamtal (tur vi har fantastiska kunder som förgyller dagarna mina), storhandling på eftermiddagen och klädtvätt varvat med tvätt och vädring av sängkläder och husvädring. Sen blev våran lilla blomma pigg och vi gav oss ut i snöstormen, helt otroligt vad blåsigt och kallt det var, brrr... till slut kom en skakandes Olivia fram och visade att hon ville upp i min famn. När jag plockat upp henne sa hon:

-mamma, häm! (mamma hem)

Gullunge och hem gick vi hon och jag. Sen blev det en liten glass och mys framför datorn som visade "Lotta på bråkmakargatan" och som Olivia älskar den där Lotta... hon skrattar och myser. Sen blev det välling och tandborstning. Lite kramar och pussar och några nattvisor och vips så somnade min lilla skatt.

Nu sitter jag här framför tvn och njuter av lugnet när barn sover och make jobbar. Fast helt ärligt, GUD VAD JAG SAKNAR DEM! Jag är en sån där lycklig jävla fru som bara är helt fantastiskt galen i min man och en sån där löjligt mönstermorsa som älskar mitt barn och bara väntar på nästa sekund där jag får skämma bort henne med massor av kärlek och uppmärksamhet, oavsett vad andra tycker!

Så där ja, hoppas ni verkligen får en underbar helg alla ni där ute och tack alla ni som följer min dagbok i vardagen, kul att ni tittar in!

KRAM
Nu är bloggen långsamt uppdaterat och det är faktiskt inte undra på med tanke på att alla mina planer grusas en efter en.

Lillebro fyllde år 16/4, jag skulle opereras 17/4 vilket bokades av i sista sekund pga feber, 18/4 hade mamsen sin födelsedag och igår 19/4 fick jag släcka bränder hela dagen på jobbet (vilket gick lysande egentligen) och sen hämtade jag sötnosen från dagis som var på topphumör... bra så långt. Jag bestämde mig för att STORstäda och putsa fönster, sagt och gjort! Olivia nattades och somnade snabbt. Nu kunde väl inget annat gå fel heller?

Joodå, då vaknar jag imorse av att dottern kräks vid 05-tiden och så fortsattte det fram till 10-tiden, stackars lite kräktes galla och slem och hela kroppen spändes som en liten fiolsträng :o( mammas hjärta!

Nu sitter jag här och hoppas, hoppas, hoppas att inte operationstiden på tisdag 24/4 inte avbokas pga sjukdom!

Men men, idag har dagen ägnats åt jobb hemifrån och lite kundsamtal (tur vi har fantastiska kunder som förgyller dagarna mina), storhandling på eftermiddagen och klädtvätt varvat med tvätt och vädring av sängkläder och husvädring. Sen blev våran lilla blomma pigg och vi gav oss ut i snöstormen, helt otroligt vad blåsigt och kallt det var, brrr... till slut kom en skakandes Olivia fram och visade att hon ville upp i min famn. När jag plockat upp henne sa hon:

-mamma, häm! (mamma hem)

Gullunge och hem gick vi hon och jag. Sen blev det en liten glass och mys framför datorn som visade "Lotta på bråkmakargatan" och som Olivia älskar den där Lotta... hon skrattar och myser. Sen blev det välling och tandborstning. Lite kramar och pussar och några nattvisor och vips så somnade min lilla skatt.

Nu sitter jag här framför tvn och njuter av lugnet när barn sover och make jobbar. Fast helt ärligt, GUD VAD JAG SAKNAR DEM! Jag är en sån där lycklig jävla fru som bara är helt fantastiskt galen i min man och en sån där löjligt mönstermorsa som älskar mitt barn och bara väntar på nästa sekund där jag får skämma bort henne med massor av kärlek och uppmärksamhet, oavsett vad andra tycker!

Så där ja, hoppas ni verkligen får en underbar helg alla ni där ute och tack alla ni som följer min dagbok i vardagen, kul att ni tittar in!

KRAM
Visa fler inlägg