Idag är min 4e dag hemma från jobbet pga operationen i fredags. Jag sitter därför i soffan och stäckstickar vantar för brinnande livet! Något måste jag ju syssla med innan jag blir galen av tristess! Just nu håller jag på att sticka en högertumme på vantar i mönster "skimmer". Imorgon ska jag börja jobba lite smått, det här håller inte längre. Jag är nu en sådan där människa som faktiskt är gjord för att arbeta! Ser fram emot att halta fram på jobbet lite försiktigt imorgon och på fredag, blir nog bra för mig!
Rebecca Fältströms foto.
Höger vante, mönster skimmer
 
Idag har man rullat köttbullar och tagit en promenad, jag blev ompasserad av en gammal man som rastade sina två hundar, det beskriver nog mitt tempo en hel del! Men men som dr Sepehr sa, UT Å GÅ, flera gånger per dag dessutom ja då är det bara att lyda! I öronen har jag Camilla Läckbergs roman "Häxan" som rullar, bra som sjutton, förundras faktiskt över hennes språkkunskaper och sina väl valda fraser.
 
Jag är så otroligt glad för att min Olivia har börjat spela basket, det trodde jag ALDRIG! Hon har inte varit ett dyft intresserad av någon lagidrott alls, hästar och gymnastik men så i söndags kväll sa hon helt plötsligt "mamma jag vill spela basket" Jabadabadooooo! Sagt och gjort, dagen efter infann hon sig på Polhemsskolan på sin allra första träning någonsin, helt ensam utan medtagen kompis klev hon fram till coach Conny och sa hej! Sen var det klart! Hon vill fortsätta och jag är så glad!
 
Rebecca Fältströms foto.
In action med nyfunna vänner!
 
Mammorna och papporna på plats kommer tillsammans med mig, Adam och pappa Daniel bilda bästa föräldrakåren någonsin, vilken kaffesäsong vi ska ha!
 
Jag och Daniel betalade spelaravgiften, då ingick linne, shorts och basketboll. Vi passade även på att beställa en träningsoverall med jacka och byxa. KFUM Gävle har ett mixlag för barn födda 2010/2011. De andra barnen hade haft 2 träningar innan så det var deras 3e träning medan det var Olles första, heja! Barnen fick under träningen lära sig samarbeta och uppmuntra vandra, sunda värderingar!
 
Självklart har jag fixat höstklorna, blodröda fick det bli!
 
Nu ut och gå igen innan det dundrar in barn som ska få köttbullar idag!
 
Framåt!
 
 
 

Navelbråck

Publicerat i: Oktober 2017
I fredags fick jag äntligen mitt navelbråck åtgärdat av världens bästa dagkirurgi, Gävle! Tusen tack för det mest proffsiga omhändertagandet jag någonsin upplevt inom vården, vilket team! Alla dessa människor gör skillnad! Jag är så otroligt glad och tacksam över det mottagande och det bemötande och all hjälp jag har fått, vilket superteam, TACK! Så nu ligger jag här hemma med magen ihopsydd och förhoppningsvis en "normal" navel rikare där under förbandet.
 
Lindha Krans foto.
Dessa fantastiska människorna tar väl hand om en på plats på dagkirurgin i Gävle, världens bästa storasyster som under min behandling var ledig dock men även världens bästa Sarah! TACK underbara ni för skillnaden i alla människors liv som ni varje dag gör! Ni är otroligt bra på det ni gör!
 
Regnet och blåsten utanför fönstret piskar på medan jag ligger under filten framför elden och bara jäser och läker! Nu sitter jag hemma framför brasan och läser senaste Hus & Hem, en tidning som inspirerar mig till att vilja göra en helomvandling här hemma! Det blir soffläge hela veckan för den här mamman, nu ska kroppen få chansen att läka på riktigt och ingen brådska i världen ska få störa!
 
Ikväll är det premiär för min äldsta dotter på basketplanen, hon ska för första gången prova på lagidrott och basket! Gissa om mamman blev överlycklig när hon igår kväll frågade om hon fick börja spela basket, OM hon får, SJÄLVKLART! Jag kunde liksom inte bli mer nöjd och glad över dotterns fråga! Jag kontaktade snabbt en god vän som jag spelat basket med i ungdomen och frågade var hennes barn lirade någonstans och fick svar på en gång. Måndagar kl 17-18 på Polhemsskolan i deras lilla hall. Så nu är det packat och klart och Adam ska ta med henne på hennes livs första lagträning någonsin och i MIN favoritsport dessutom, dubbelt upp!
 
Ska bli så kul att få se henne röra bollen för första gången, se hur hon tillsammans med de andra lagkamraterna agerar  och bara få se henne tillsammans med andra som vill spela basket, så kul!
 
Hemma präglas sysslorna mest av tvätt, städ och annat, men inte av mig dock... lyxigt att ha maken som gör ALLT här hemma nu. Inte så pjoskigt med att läka ett navelbråck ändå då... hehehe!
 
Jag sitter och planerar min och syster Maddes resa till Åre, jag har nedräkning må ni tro. Om tre veckor beger vi oss ensamma utan makar och barn till fjällvärlden i Åre där vi bor hos mina svärföräldrar i deras nyrenoverade fjällägenhet i Åre Björnen. Adam har överraskat oss med resan och jag blev så glad att jag grät hela den dagen av glädje! Egentid som Rebecca och dessutom tillsammans med världens bästa tvillingsyster Maddis det var INTE igår. Vi bara garvar när vi föreställer oss att äta en middag på tu man hand på kvällen utan att bli avbruten, att få lägga sig när man känner för det och får sova tills man vaknar, HELLO! Inte igår mina vänner, men snart, snart är det verklighet! Vi ska givetvis vandra på fjället, jag, syrran och mitt nyopererade navelbråck! Jag får ingenting bära så syrran får agera packåsna medan jag fint går bredvid :-).
 
Naturligtvis har vi bokat spabehandling på lördag på Copperhill, helt galna har vi inte blivit! Kan varmt rekommendera detta fantastiska ställe att både bo på och bli omhändertagen på https://copperhill.se/spa-halsa/behandlingar/ Jag har varit i Åre många gånger med jobbet och en gång privat och ÄLSKAR Åre! Ser så otroligt mycket fram emot att sätta sprätt på varenda öre på lyxiga förnödenheter och skämma bort mig själv allt jag kan, helt enligt konstens alla regler. Gott rödvin på kvällen och massor av tjejfniss, goda och vällagade middagar och bastutimmar efter hela dagar på fjällen, åh vad härligt jag ska må! TACK älskade make för att du är så otroligt bra på att ta hand om din fru! Och TACK världens bästa svåger Dennis för lånet av din fru, du är min bästa vän så jag är så glad att du delar med dig!
 
Näe ni vänner, nu tillbaka till tidningen och drömma mig bort till dess att vårt hem ser ut i verkligheten så som det gör i skallen och planeringen... drömma kan man ju! Tur att Adams goda vän Anders var här igår och hjälpte oss att mura ett betongglasfönster till källaren, TACK Lången, du är BÄST och fint blev det!
 
Självklart får ni hänga på till Åre kära läsare, men först ska vi köra 3 veckor på hemmaplan med jobb, familj och förberedelser. Vi får starta med en tur till Polhemsskolan ikväll först!
 
Här kommer en liten ärta som vinkade adjöss inför en show på tu man hand med pappa, morbror och kusarna.
 
Babblarna med kusarna 😙💓😍
 Lillan på väg till Babblarna i Gävle Konserthus i söndags, vad annars liksom!?!
 
Kärlek!
Älskar dig mest i hela världen, det är lillans favorit citat!
 
Mini ❤
 På plats på förskolan, tofsar och napp!
Lunch med min prinsar, det är sedan gammalt ☝️😀😙❤😗 #mosterochgudmordetärjagdet #bästakillarna
Mina gudsöner, de minsta <3 Seth och Scott, mosters prinsar!
 
Skolbuss till skolan #åk1 #litenblirstor #älskadebarn ❤🌞🚌
 Stora tjejen åker buss på morgonen                        
 
Lite bildbombning och ett "ha en superhärlig dag i höstens alla härliga färger"!
 
 
 
 
Jag tänkte försöka dela med mig av mitt liv som projektledare utan att gå in för mycket på arbetet då den här bloggen är privat och snarare ska identifieras genom mig som privatperson. Men så finns det där som aldrig går att stänga av på något vis, den där av-knappen! Jag saknar uppenbarligen den och vet liksom inte hur man hittar den heller för den delen?! Det har varit mitt problem i väldigt många år. Jag går liksom in tre tusen procent i allt jag gör. Jag älskar till fullo, jag skrattar till fullo, jag gråter till fullo, jag tränar till fullo, jag jobbar till fullo... ja ni inser vart jag försöker komma med dessa utlägg. Idag har jag insett att jag måste stänga av helt enkelt, jag behöver uppfinna en metod som gör att jag faktiskt kan stänga av. Allt för att jag ska hålla ihop som människa, orka med att hålla tempot i någorlunda fart och för att sy ihop mitt liv med 3 barn i familjen, en stor villa med ständiga göromål, en vardag full av rutiner med tvätt, mat, städ, renoveringsbehov, underhåll osv, ett arbete som kräver 100% fokus och dessutom en äkta make att faktiskt hinna med i allt det här. Sist men inte minst behöver jag tid för bara mig själv, att bara få vara Rebecca. Så hur, var och när hittar man den här knappen gott folk?! Jo man hittar den inte alls! Man måste helt enkelt inse att den där knappen finns inte, det är liksom inte bara att stänga av och bara vara! Det handlar om balans, om ökad förståelse för hur kroppen fungerar, inse att livet har förändrats och alla rutiner har mer än dubblerats i takt med att familjen blivit större och jag har blivit äldre. Jag har skapat rutiner och tillåter mig ta pauser jag aldrig tidigare tillåtit. Jag vågar säga nej, jag vågar säga att jag inte hunnit och jag vågar framför allt ta hjälp!
 
Så när jag får frågan om hur jag gör när jag orkar med stor familj, jobb med otroligt mycket ansvar och huset och mig själv så skrattar jag bara och säger att "det gör jag inte, orkar alltså"! Jag bryter ihop mellan varven, får perioder där jag ofta blir infektionskänslig och sjuk, perioder med ångest och stressymptom. Jag är faktiskt ingen supermänniska alls! Just nu har jag 15 kg på kroppen mer än jag brukar ha och givetvis är det inget jag känner wow-faktor inför. Men jag har helt enkelt slutat intala mig själv att det kommer att ta 2 månader innan jag kan ha mina gamla kläder igen. Jag har insett att ibland får kläderna ha en storlek större än tidigare och träningen får den tid den förtjänar när orken inte tryter lika hårt och alla vakennätter blir färre och alla måsten som jag intalar mig finns faktiskt kan betas av i lugn takt. Allt handlar om planering.
 
Så jag är faktiskt den värsta tänkbara projektledare ever i livshistorien när det kommer till mig som privatperson. Tror faktiskt att det ligger något i uttrycket "skomakarens barn har sämst sulor". På jobbet är jag en fena på strategier och operativt utförande av projekt, hemma är jag liksom bara urkass! Men nu ska jag försöka hitta en balans och finna en ro och en större acceptans till att jag faktiskt inte är någon underkvinna med superkrafter. Jag är jag och jag är precis som alla andra, skittrött ibland och superpigg andra dagar!
 
Så nu vet ni, i huvudet på en projektledare ryms inget mer än i huvudet på någon annan.
 
Nu blir det en paus från datorn och en promenad! Har suttit med projektplaner hela eftermiddagen så det här blir en välförtjänt runda innan vi skriver lite mer i projektplanen!
 
Fin onsdag på er!
//R
Jag tänkte försöka dela med mig av mitt liv som projektledare utan att gå in för mycket på arbetet då den här bloggen är privat och snarare ska identifieras genom mig som privatperson. Men så finns det där som aldrig går att stänga av på något vis, den där av-knappen! Jag saknar uppenbarligen den och vet liksom inte hur man hittar den heller för den delen?! Det har varit mitt problem i väldigt många år. Jag går liksom in tre tusen procent i allt jag gör. Jag älskar till fullo, jag skrattar till fullo, jag gråter till fullo, jag tränar till fullo, jag jobbar till fullo... ja ni inser vart jag försöker komma med dessa utlägg. Idag har jag insett att jag måste stänga av helt enkelt, jag behöver uppfinna en metod som gör att jag faktiskt kan stänga av. Allt för att jag ska hålla ihop som människa, orka med att hålla tempot i någorlunda fart och för att sy ihop mitt liv med 3 barn i familjen, en stor villa med ständiga göromål, en vardag full av rutiner med tvätt, mat, städ, renoveringsbehov, underhåll osv, ett arbete som kräver 100% fokus och dessutom en äkta make att faktiskt hinna med i allt det här. Sist men inte minst behöver jag tid för bara mig själv, att bara få vara Rebecca. Så hur, var och när hittar man den här knappen gott folk?! Jo man hittar den inte alls! Man måste helt enkelt inse att den där knappen finns inte, det är liksom inte bara att stänga av och bara vara! Det handlar om balans, om ökad förståelse för hur kroppen fungerar, inse att livet har förändrats och alla rutiner har mer än dubblerats i takt med att familjen blivit större och jag har blivit äldre. Jag har skapat rutiner och tillåter mig ta pauser jag aldrig tidigare tillåtit. Jag vågar säga nej, jag vågar säga att jag inte hunnit och jag vågar framför allt ta hjälp!
 
Så när jag får frågan om hur jag gör när jag orkar med stor familj, jobb med otroligt mycket ansvar och huset och mig själv så skrattar jag bara och säger att "det gör jag inte, orkar alltså"! Jag bryter ihop mellan varven, får perioder där jag ofta blir infektionskänslig och sjuk, perioder med ångest och stressymptom. Jag är faktiskt ingen supermänniska alls! Just nu har jag 15 kg på kroppen mer än jag brukar ha och givetvis är det inget jag känner wow-faktor inför. Men jag har helt enkelt slutat intala mig själv att det kommer att ta 2 månader innan jag kan ha mina gamla kläder igen. Jag har insett att ibland får kläderna ha en storlek större än tidigare och träningen får den tid den förtjänar när orken inte tryter lika hårt och alla vakennätter blir färre och alla måsten som jag intalar mig finns faktiskt kan betas av i lugn takt. Allt handlar om planering.
 
Så jag är faktiskt den värsta tänkbara projektledare ever i livshistorien när det kommer till mig som privatperson. Tror faktiskt att det ligger något i uttrycket "skomakarens barn har sämst sulor". På jobbet är jag en fena på strategier och operativt utförande av projekt, hemma är jag liksom bara urkass! Men nu ska jag försöka hitta en balans och finna en ro och en större acceptans till att jag faktiskt inte är någon underkvinna med superkrafter. Jag är jag och jag är precis som alla andra, skittrött ibland och superpigg andra dagar!
 
Så nu vet ni, i huvudet på en projektledare ryms inget mer än i huvudet på någon annan.
 
Nu blir det en paus från datorn och en promenad! Har suttit med projektplaner hela eftermiddagen så det här blir en välförtjänt runda innan vi skriver lite mer i projektplanen!
 
Fin onsdag på er!
//R
Visa fler inlägg