idag hände det jag väntat ganska länge på, jag kom mig för! Med andra ord har den här kvinnan ÄNTLIGEN fått ändan ur vagnen och begett sig till Farmec Valbo gym och fitness för ett gruppträningspass. Jag kan kort summera upplevelsen med att jag var långt ifrån mig själv, att man inte kan surfa på gamla meriter, att jag kände mig fri och hel för första gången på en evighet även om det var en urgammal och risig version av mig själv och att jag var nära att slänga skorna i spegeln och skrika hela vägen till bilen för att sedan bara ge upp och åka hem!
 
Men mina vänner, nu har jag underlag och kan säga till alla jag kört med under min tid som atlet... nu kan jag se dom i ögonen med gråten i halsen och ärligt säga
 
-Jag vet hur du känns!
 
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så här ur form som jag är idag, inte ens i närheten. Jag får dock be en bön, se upp mot himlen och skrika
 
-TACK farsan, jag älskar dig och är glad för att generna varit generösa när vi kommer till anatomin,  de är  ett privilegium att ha ärvt det av dig och mamma!
 
Min utmaning är att hitta en balans där jag ger och unnar mig egen träningstid utan familjen. Jag måste släppa mitt dåliga samvete och tänka att jag är en usel mamma som jag tänker på mig själv, inte så att jag lämnar familjen hemma en lördag kväll och dansar och dricker upp hela semesterkassan. Jag behöver tid att få energi, fylla på depåerna, ta hand om mig själv så att jag orkar med min vardag! Om en dr säger till mig att vila tills det att febern lagt sig hoppar jag knappast upp på spinningcykeln och kör 2 tim för kul, jag lyssnar och vilar. Nu ska jag göra det dr bett mig, ge mig själv egen tid och träna.
 
Nu sitter jag i soffan är så galet jävla nöjd över min insats, trots att mina burpees var 7 färre per tabata än från min toppform. Ni som känner mig vet att nästa vecka är det bara 6 färre och så kommer det att fortsätta tills det att jag är tillbaka på min normalnivå och samtidigt som det sker kan jag till och med knöka på mig mina fyrtio par jeans som jag har liggandes i garderoben!?! 
 
Till dig som inte tror att du kan vill jag säga
 
-lägg av! både du, jag och ALLA andra vet att du kan! frågan är bara om du vill?
 
Jag vill iaf och jag ska, jag är faktiskt redan på väg!
 
Tack fina Camilla för ett jätteroligt och asjobbigt tabatapass!
 
Nu vatten, massor av vatten... imorgon aj aj aj i hela kroppen... längtar!
/R
idag hände det jag väntat ganska länge på, jag kom mig för! Med andra ord har den här kvinnan ÄNTLIGEN fått ändan ur vagnen och begett sig till Farmec Valbo gym och fitness för ett gruppträningspass. Jag kan kort summera upplevelsen med att jag var långt ifrån mig själv, att man inte kan surfa på gamla meriter, att jag kände mig fri och hel för första gången på en evighet även om det var en urgammal och risig version av mig själv och att jag var nära att slänga skorna i spegeln och skrika hela vägen till bilen för att sedan bara ge upp och åka hem!
 
Men mina vänner, nu har jag underlag och kan säga till alla jag kört med under min tid som atlet... nu kan jag se dom i ögonen med gråten i halsen och ärligt säga
 
-Jag vet hur du känns!
 
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så här ur form som jag är idag, inte ens i närheten. Jag får dock be en bön, se upp mot himlen och skrika
 
-TACK farsan, jag älskar dig och är glad för att generna varit generösa när vi kommer till anatomin,  de är  ett privilegium att ha ärvt det av dig och mamma!
 
Min utmaning är att hitta en balans där jag ger och unnar mig egen träningstid utan familjen. Jag måste släppa mitt dåliga samvete och tänka att jag är en usel mamma som jag tänker på mig själv, inte så att jag lämnar familjen hemma en lördag kväll och dansar och dricker upp hela semesterkassan. Jag behöver tid att få energi, fylla på depåerna, ta hand om mig själv så att jag orkar med min vardag! Om en dr säger till mig att vila tills det att febern lagt sig hoppar jag knappast upp på spinningcykeln och kör 2 tim för kul, jag lyssnar och vilar. Nu ska jag göra det dr bett mig, ge mig själv egen tid och träna.
 
Nu sitter jag i soffan är så galet jävla nöjd över min insats, trots att mina burpees var 7 färre per tabata än från min toppform. Ni som känner mig vet att nästa vecka är det bara 6 färre och så kommer det att fortsätta tills det att jag är tillbaka på min normalnivå och samtidigt som det sker kan jag till och med knöka på mig mina fyrtio par jeans som jag har liggandes i garderoben!?! 
 
Till dig som inte tror att du kan vill jag säga
 
-lägg av! både du, jag och ALLA andra vet att du kan! frågan är bara om du vill?
 
Jag vill iaf och jag ska, jag är faktiskt redan på väg!
 
Tack fina Camilla för ett jätteroligt och asjobbigt tabatapass!
 
Nu vatten, massor av vatten... imorgon aj aj aj i hela kroppen... längtar!
/R

been busy...

Publicerat i: November2016
I mitt så kallade nya liv där jag ska lyssna in kroppen och låta allt ha sin tid så är det ganska naturligt att bloggen stundvis blir lite sämre uppdaterad. Jag vill gärna vara personlig och bjuda på mitt liv utan att bli allt för privat. Just nu har jag behövt lägga min tid på att återhämta mig, vilket jag fortfarande gör, efter utsättning av en medicin jag ätit en längre tid, något som gjort mig både snurrig i kolan och gett mig lågt blodtryck. Ganska tärande att försöka stå på båda benen och inte landa på huvudet när man måste leta efter något att hålla i sig i samtidigt som man försöker hålla koll på tre barn. Tur jag har en bra man vid min sida!
 
Som sagt, när yrseln och tröttheten lagt sig och jag tagit mig igenom och förbi kommer energin tillbaka och det blir mer uppdateringar.
 
Just nu oroar jag mig för ett kommande världskrig och önskar att mandattiden ändras för presidenttiden i världsnationen Amerika och att man genast återinstallerar herr Obama till att anta vidare förtroende för uppdraget. Oroar mig skarpt för USAs framtid och framför allt hur det hände att vi idag, 2016 har ett presidentval a´la Clinton VS Trump, OMG! Ni behöver jag knappast fråga mig vem jag lägger stålarna på, känns som om det är dålig insats bägge två, men jag kan stå ut med att börsen rasar så jag kör Clinton och hoppas på det bästa!
 
Nu är man skarp som en hök med synen igen, brillorna har anlänt och jag är så nöjd!
Gucci on my nose
 
Igår kväll satt vi hemma i middagsrummet med David och Emma och käkade lite tacogratäng medan lilla Belle-Karamell underhöll oss med sitt utomordentligt tjusiga bordsskick. Älskad från första stund, vårt lilla mirakel!
 
Idag fick vi äran att inta årets första Morberg, pepparkaka och lussebulle hos bästa familjen Berglund hemma på udden. Så otroligt trevligt! Familjen har fått tillökning av en liten fyrbent tjusig donna som heter Alice, så söt liten ragdoll och jag kommer nu att tjata hål i skallen på stackars Adam! Men som sagt, vi har ju redan provat på katt och det slutade ju med att Adam höll på att dö på kuppen! Hur allergisk som helst, gah! frustration för mig som är kattälskare! Hua nu lät jag som en sådan där sorglig typ som har 40 katter hemma och lever i misär, ni förstår vad jag menar!
 
Nu sitter jag här, nymasserad (jepp pli på gubben) och njuter framför brasan och tänkte ni skulle få en hälsning helgen till ära!
 
Föresten, det där med "pick your fights", här har vi ett mkt gott exempel, en enveten tjej i sina bästa månader (21 mån) som vägrar lämna hemmet utan hjälm. Särskilt bra mår hon om hjälmen är avsedd för 6 åriga storasyster, då mår hon allra prima! Människor som inte känner oss och ser oss med Belle tänker nog att vi är extremt överbeskyddade föräldrar, gah!
 
Men som mormor säger "allt klär en skönhet" så hon får väl ha hjälm då!
 
Pappas jänta
 
Hoppas ni haft en bra halloween och alla helgons dag och allt det där...
 
Årets pumpor, närproducerade och EKO så klart, Mackmyra levererar!
 
Nu ska jag återgå till blivande maken och lugnet, trevlig kväll!
 
/R
 
 
 
 
Visa fler inlägg