idag hände det jag väntat ganska länge på, jag kom mig för! Med andra ord har den här kvinnan ÄNTLIGEN fått ändan ur vagnen och begett sig till Farmec Valbo gym och fitness för ett gruppträningspass. Jag kan kort summera upplevelsen med att jag var långt ifrån mig själv, att man inte kan surfa på gamla meriter, att jag kände mig fri och hel för första gången på en evighet även om det var en urgammal och risig version av mig själv och att jag var nära att slänga skorna i spegeln och skrika hela vägen till bilen för att sedan bara ge upp och åka hem!
 
Men mina vänner, nu har jag underlag och kan säga till alla jag kört med under min tid som atlet... nu kan jag se dom i ögonen med gråten i halsen och ärligt säga
 
-Jag vet hur du känns!
 
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så här ur form som jag är idag, inte ens i närheten. Jag får dock be en bön, se upp mot himlen och skrika
 
-TACK farsan, jag älskar dig och är glad för att generna varit generösa när vi kommer till anatomin,  de är  ett privilegium att ha ärvt det av dig och mamma!
 
Min utmaning är att hitta en balans där jag ger och unnar mig egen träningstid utan familjen. Jag måste släppa mitt dåliga samvete och tänka att jag är en usel mamma som jag tänker på mig själv, inte så att jag lämnar familjen hemma en lördag kväll och dansar och dricker upp hela semesterkassan. Jag behöver tid att få energi, fylla på depåerna, ta hand om mig själv så att jag orkar med min vardag! Om en dr säger till mig att vila tills det att febern lagt sig hoppar jag knappast upp på spinningcykeln och kör 2 tim för kul, jag lyssnar och vilar. Nu ska jag göra det dr bett mig, ge mig själv egen tid och träna.
 
Nu sitter jag i soffan är så galet jävla nöjd över min insats, trots att mina burpees var 7 färre per tabata än från min toppform. Ni som känner mig vet att nästa vecka är det bara 6 färre och så kommer det att fortsätta tills det att jag är tillbaka på min normalnivå och samtidigt som det sker kan jag till och med knöka på mig mina fyrtio par jeans som jag har liggandes i garderoben!?! 
 
Till dig som inte tror att du kan vill jag säga
 
-lägg av! både du, jag och ALLA andra vet att du kan! frågan är bara om du vill?
 
Jag vill iaf och jag ska, jag är faktiskt redan på väg!
 
Tack fina Camilla för ett jätteroligt och asjobbigt tabatapass!
 
Nu vatten, massor av vatten... imorgon aj aj aj i hela kroppen... längtar!
/R
idag hände det jag väntat ganska länge på, jag kom mig för! Med andra ord har den här kvinnan ÄNTLIGEN fått ändan ur vagnen och begett sig till Farmec Valbo gym och fitness för ett gruppträningspass. Jag kan kort summera upplevelsen med att jag var långt ifrån mig själv, att man inte kan surfa på gamla meriter, att jag kände mig fri och hel för första gången på en evighet även om det var en urgammal och risig version av mig själv och att jag var nära att slänga skorna i spegeln och skrika hela vägen till bilen för att sedan bara ge upp och åka hem!
 
Men mina vänner, nu har jag underlag och kan säga till alla jag kört med under min tid som atlet... nu kan jag se dom i ögonen med gråten i halsen och ärligt säga
 
-Jag vet hur du känns!
 
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så här ur form som jag är idag, inte ens i närheten. Jag får dock be en bön, se upp mot himlen och skrika
 
-TACK farsan, jag älskar dig och är glad för att generna varit generösa när vi kommer till anatomin,  de är  ett privilegium att ha ärvt det av dig och mamma!
 
Min utmaning är att hitta en balans där jag ger och unnar mig egen träningstid utan familjen. Jag måste släppa mitt dåliga samvete och tänka att jag är en usel mamma som jag tänker på mig själv, inte så att jag lämnar familjen hemma en lördag kväll och dansar och dricker upp hela semesterkassan. Jag behöver tid att få energi, fylla på depåerna, ta hand om mig själv så att jag orkar med min vardag! Om en dr säger till mig att vila tills det att febern lagt sig hoppar jag knappast upp på spinningcykeln och kör 2 tim för kul, jag lyssnar och vilar. Nu ska jag göra det dr bett mig, ge mig själv egen tid och träna.
 
Nu sitter jag i soffan är så galet jävla nöjd över min insats, trots att mina burpees var 7 färre per tabata än från min toppform. Ni som känner mig vet att nästa vecka är det bara 6 färre och så kommer det att fortsätta tills det att jag är tillbaka på min normalnivå och samtidigt som det sker kan jag till och med knöka på mig mina fyrtio par jeans som jag har liggandes i garderoben!?! 
 
Till dig som inte tror att du kan vill jag säga
 
-lägg av! både du, jag och ALLA andra vet att du kan! frågan är bara om du vill?
 
Jag vill iaf och jag ska, jag är faktiskt redan på väg!
 
Tack fina Camilla för ett jätteroligt och asjobbigt tabatapass!
 
Nu vatten, massor av vatten... imorgon aj aj aj i hela kroppen... längtar!
/R
Visa fler inlägg